Skaparen av MAMMA MIA!, Judy Craymer berättar hur denna magnifika rekordmusikal triumferade och erövrade världen ...

Som producent för MAMMA MIA ! började mitt jobb långt innan manuset hade skrivits. Det är mer än 25 år sedan jag träffade Björn Ulvaeus och Benny Andersson för första gången, genierna bakom ABBA. Jag jobbade för Tim Rice på den tiden, som ju samarbetat med Benny och Björn tidigare då de gjorde musikalen Chess tillsammans. Jag blev genast förälskad - dessa män var trots allt de som hade skrivit "Dancing Queen", en av de största poplåtar som någonsin skrivits. Men det var en annan av deras låtar, "The Winner Takes It All", som först gav mig idén att det fanns potential för en unik musikal med hjälp av Benny och Björns klassiska kompositioner. Sångtexterna var som en berättelse, en berg-och dalbana av kärlek och saknad som jag tyckte var oerhört teatraliska, men hur skulle jag kunna få liv i materialet och göra musikal av det?

Först var jag tvungen att närma mig Benny och Björn, som förståeligt nog var lite skeptiska till mina intentioner. Jag förklarade att projektet jag hade i åtanke skulle fokusera på en ny och spännande story, det skulle inte vara en hyllningsshow eller en ABBA historia, utan ett riktig musikal med ett alldeles eget libretto. De var inte helt övertygade, men de stängde inte heller dörren vilket ingav mig hopp.

Så jag satt på golvet i min lägenhet och lyssnade på ABBA sent in på natten. Jag kanske har drivit mina grannar till vansinne men allt eftersom tiden gick blev jag mer och mer säker på min idé. 1995 började jag äntligen se resultatet. Björn sa, "Det är bra om du kan hitta rätt författare och en bra story. Låt oss sedan se vad som händer " ...

Ett år senare under arbetet med en film jag producerade nämnde regissören Catherine Johnson. Jag kände till henne som dramatiker och – ännu bättre – jag kände hennes agent. Vi träffades i januari 1997 och ganska direkt var jag säker på att det var dags att berätta för Björn att vi hade hittat vår författare och att min coproducent Richard East och jag hade bett henne skriva ett manus.

Mitt enda råd till Catherine var att inga sångtexter fick förändras. Berättelsen skulle vara en modern, ironisk, romantisk komedi och att om hon lyssnade noga på ABBA: s låtar så skulle hon märka hur de föll in i två olika kategorier: och ena sidan de något yngre, lekfulla sångerna som jag gillar så mycket "Honey Honey" och "Dancing Queen" och andra sidan mogna, emotionella låtar som "The Winner Takes It All" och "Knowing Me, Knowing You" ... och så kom tanken på hur en kärlekshistoria över generationsgränserna kunde utformas .

I slutet av det året hade Catherine avslutat det första utkastet till manuset för MAMMA MIA! och jag övertalade Phyllida Lloyd att komma med i projektet som vår regissör. Hennes bakgrund var seriös, legitimerad teater och opera och hennes hemliga vapen var hennes "Dry Martini wit". Vi upptäckte att vi alla råkade ha samma födelseår. Vi var snart en sammansvetsad trio.

Det var ovanligt – om inte alldeles unikt –  att tre kvinnor var de skapande krafterna bakom det som skulle bli en sådan framgång. Ur en personlig synvinkel, tror jag det gav en nydanande balans som hade en stor vårdande effekt på produktionen. Vi var alla entusiastiska för att hoppa in och göra detta. Lämpligt nog hade vi tre starka kvinnor även i berättelsen MAMMA MIA! Deras karaktärer är helt annorlunda - en något bestämd, en lite kaotisk, och en som var mycket praktiskt lagd med en stor portion av humor! Vi har skrattat en hel åt vem i historien som motsvarar oss i det verkliga livet. Lite oroande är att vi med tiden upptäckt att vi blir mer och mer lika karaktärerna på scenen.

Det blev med tiden dags att ge upp mitt jobb som tv- och filmproducent och förbereda för att göra drömmen till verklighet. Projektet skulle ge mig vita knotar: det behövdes pengar, vi måste hitta en teater, en hel del konstnärligt arbet skulle skapas, vi måste hitta återrförsäljare av biljetter och vi möttes av idel deadlines som kom emot. Det var sommaren 1998 och vi var tvungna att att ha urpremiären senast den sjunde April 1999. Annars kunde vi glömma Phyllida som hade bokats år i förväg för att sätta upp en opera på Coliseum i London. De föreslagna premiärdatumen var sjätte april eller nionde april. Sjätte april råkade vara årsdagen, på dagen då ABBA vann Eurovision Song Contest med "Waterloo" 25 år tidigare . Det verkade ett gott omen.

Nu var även Björn var entusiastisk och delade vår vision för musikalen. Benny var lite mer försiktig så när som helst kunde de ha satt stopp för hela projektet. Det var en spännande tider eftersom deras känslomässiga stöd samt deras kreativa insats var väldigt viktig för mig. Om de gav mig det förtroendet att jag fick använda deras fantastiska låtar så ville jag ju inte göra dem besvikna. Benny och jag kom överens om att på premiärnatten skulle en av oss bli tvungna att utbrista i ett "vad var det jag sade?".

Vid det här laget hade vi ett premiärdatum men vi hade fortfarande ingen teater. Vi hade letat efter mindre teatrar när plötsligt den stora och prestigefyllda Prince Edward Theatre i Londons West End blev tillgänglig, samma teater där Chess hade premiärvisats tio år tidigare - ett omen kanske ? Men bara storleken på teatern innebar att omfattningen av produktionen blev tvungen att expandera dramatiskt också, med rollbesättning, anställda , scenografi och budget – allt måste omarbetas. Vi fick sätta många fingrar i kors den kvällen .

Och så ... Den sjätte april 1999 – en kväll jag aldrig kommer att glömma - världspremiären av MAMMA MIA! Publiken var överlycklig och en brittisk kritiker skrev , "Mamma Mia! kunde sätta Prozac i konkurs " .

Benny accepterade hjärtligt hans nederlag: med hela teatern dansandes i bänkraderna, vände han sig till mig och sa, "Du kan säga det nu". Jag blinkade tillbaka , "Vad var det jag sa!". Vi skämtar fortfarande om det .

För mig har hela upplevelsen av MAMMA MIA ! varit helt livsavgörande och det skulle helt enkelt inte ha varit möjligt utan detta fantastiska kreativa team och det förtroende och samarbete som Björn Ulvaeus och Benny Andersson gav. Mitt särskilda tack måste också gå till de underbara skådespelare, musiker, scenarbetare och teaterpersonal som gör MAMMA MIA ! Det händer på scener runt om i världen, natt efter natt sker en magisk kväll...

Njut av showen !